Vad gör föräldrarna för fel när ungdomar sitter i en trång buss och tjoar, har igång oljud så hela bussen lider av det samt börjar klappa händerna i otakt till skränet?

Vad tänker de med? Vart har allmänt hyfs hamnat? Vad gör föräldrarna egentligen?

Har varit iväg på en underbar mini-semester i Norrköping hos mina vänner och min syster!

Har haft babyshower för en av mina bästa vänner som blev så lyckad som det gick att bli! Vi hann med massa lekar, bus och fotografering på modellfabriken!

Det har med andra ord varit underbar mini-semester!
Det enda som gick snett var ett missförstånd med syrran och att jag fick TRE myggbett på rumpan T_T jäkla åbymygg!!!

Har fotat en massa med min kamera vilket gjort mig lycklig!!

Tick tack tick tack

Det känns som om det pulserar inombords, som en bomb som tränger sig ut i min kropp.
Senaste åren har jag känt av en enorm längtan tills vi två blir tre (egentligen fyra om man räknar med hunden)
Senaste 2 månaderna har varit olidliga vissa dagar, tänk att något man längtar efter som ger en lycka och kärlek kan göra så ont?

Jag vet inte om vi kan, vi har aldrig försökt, aldrig haft nån "olycka".

Vad hindrar oss? Vi är nygifta, har radhus! Känner oss mentalt redo!
Ah just det, den lilla detaljen "pengar"
Vi båda jobbar deltid och snart är det bara jag som jobbar, hmm inte optimalt på den ekonomiska biten..

Så nu är det jakt på heltid för oss båda, sen är nog allt på plats?!

Men hur mättar man en galen längtan? Någon som har tips?
Än så länge mättar jag det genom att kolla upp vad som behöver införskaffas, vad det kostar, länkar, info och tips om att skaffa barn... Funkar sisådär XD

Vår natur är vackert ting! Människan har utvecklats enormt med teknologi, vi har utvecklats från grottmänniskor som levde av naturen till självständiga varelser som lever i byggnader med el, vatten, möbler, går till arbetet och tjänar pengar istället för att gå på jakt...

Om vi nu är så smarta, varför kan vi inte utveckla ozonlager för att skydda jorden? Värme till solen så den aldrig slocknar? Bekämpa vapen och våld? Rädda naturen? Leva med den istället för mot den?

Är vi så giriga?

Jag satt i mina tankar återigen imorse! Alla människor är olika, vissa kända skriver om sitt liv och hur de växte upp, hur de fick livet och rikedomarna som alla utanför längtar efter...
Men vad händer om alla skrev en bok om sitt liv? Är det inte mer intressant att läsa om sina lika? Exempelvis hur en mobbad lider genom livet, får ut alla sina känslor och livets aggression i en bok, äntligen får ett avslut på det som förpestat ens liv i decennium?

Att läsa om en person som kämpat sig till toppen i ett företag, hur den har värderat sitt liv och sina åsikter?
Vad önskar dem ändra i sitt liv? Är det något de önskar ogjort?
Är de verkligen lyckliga med valet de gjort?

Alla säger att de som mobbar tror det var lekfulla skämt att skratta åt i framtiden, de förstår inte skadan de orsakade, men är det verkligen sant? Lider den mobbade i åratal och den som mobbade lever ett liv i lycka då den var den starka? Är det så? Eller skulle man vilja läsa om hur det påverkat deras liv? Har de lidit undermedvetet och i hela sitt liv velat be om ursäkt?
Tänk om läsaren är den som drabbats och ursäkten når den? Kanske de båda får ett lyckligare liv?

Tänk vad ord påverkar oss, hur vi lever, tänker och värderar