Jag var iväg på sjöbodagarna idag med mamma och pappa.. Det var trevligt, jobbade i trädgården massa på morgonen och tyckte jag hade gjort tillräckligt för lite paus denna helgen. MEN jag hade kvar två saker jag helst ville göra innan älsklingen kom hem från sin far och son dag med sin pappa.

jag hade inte klippt gräset för mamma och pappa har den 20 meter långa sladden (det är deras)
Sen hade jag inte slängt skräpet.

Nu är älsklingen hemma och jag har klippt gräset men jag har inte hunnit slänga skräpet!!
Men ska göra det nu i dagarna.

I sjöbo så såg vi en del hästar och så och de hade uppvisning med fårvallning, jag tyckte det skulle bli kul att se....
...

....

....tills jag kom på att de förmodligen har Border Collies. Jag är livrädd för dessa, egentligen vackra och smarta, hundar.
När jag var elva blev jag biten av en border collie som var argsint och vaktande av sitt revir.
Det var en chockerande upplevelse och jag har fortfarande märken på magen där den bet mig.

Jag fick lite skräck i ögonen när jag insåg de kanske har border collies med sig på fårvallningen..

...då kan ni tänka chocken när jag insåg de hade fyra stycken!!!!

De var otroligt duktiga, det var de men var gång de sprang för nära så fick jag lite panik. Efteråt så ropade de i högtalaren att man fick komma och klappa hundarna och fåren..
Då beslöt jag mig (med en hel del stöd från mamma) att jag skulle se om jag fick klappa en av dem så jag får "rehabilitera" mot den här rädslan.

Det fick jag och det var okej att bara ha en av hundarna nära.. Jag skakade en hel del och fick lite panik men det var en otroligt snäll hund.. det var det...
Mjuk päls också.. hon gick bort och gav hunden lite vatten och då insåg mamma hur allvarlig min rädsla för dem är för när hunden lämnade oss för den korta stunden så började jag hyperventilera för jag knappt andats när jag klappade den.

Så klappade en stund till och det gick bättre och bättre men när vi gick från hunden så började jag hyperventilera igen..

så jag var glad jag vågade klappa den.